Att Österlens Fotoklubb placerade sig som bästa klubb i Skånefoto återspeglar sig också resultatet i årets sista tävling: ”Årets sämsta bild”.
Det var endast ett fåtal deltagare och den enväldige juryn, bestående av undertecknad, blev oerhört besviken. Vi har ju sett betydligt sämre bilder än de sju jag fick äran att bedöma.
En bild blev direkt diskvalificerad eftersom den var alldeles för bra. Man kunde föreställa sig ett norrsken med ett träd som förgrund, en väldigt vacker bild med behaglig oskärpa och bokeh.
Kom ihåg att betraktaren inte vet vad fotografen avser att skildra, det är alltså upp till betraktaren att tolka bilden och föreställa sig ett budskap och i detta första fall så var det helt klart en alldeles för vacker och rogivande bild för att tillfredsställa juryn med tanke på temat för kvällens tävling.
Att bilden egentligen skulle föreställa en gris gör det hela ännu mer intressant. Bilden hade dessutom vänts 90° fel men vacker var den. Så det bevisar att skönheten sitter i betraktarens ögon!
Nästkommande bild fick dessvärre också plockas bort då man efter att ha betraktat den en stund kunde uppleva en spänning i bilden, mörka streck i en grå bakgrund, helt i oskärpa. Man associerade till någon farkost från en främmande planet. Med andra ord så kunde man tolka någon form av spännande budskap och med tanke på att vi här letar efter årets sämsta bild så kändes denna alldeles för välkomponerad och intressant. Det visade sig senare att bilden hängts upp och ner och att det i verkligheten var tänkt som en bild på en hund som skulle hoppa in i bilden. Hunden uteblev dock och i bakgrunden ser vi ett par byxbeklädda ben som sticker ut genom en halvöppen kappa!
Nästa bild placerade sig sist i tävlingen eftersom den upplevdes spännande med ett vackert ljusspel över en i övrigt mörk natthimmel. Bilden var kanske inte den bästa vi sett med tanke på komposition, som vanligt så skulle man beskurit lite hårdare, ett ganska stort svart fält i nederkant kändes lite onödigt (vilket gjorde att den inte diskvalificerades utan endast ansågs lite för bra). Bilden visade sig vara ett vådaskott och inte ens fotografen kunde berätta för oss vad den föreställde.
Nu återstod fyra värdiga deltagare och på fjärde plats kom i juryns tycke en obscen bild av ett ryggslut (eller möjligen ser vi lite längre ner än ryggslutet). En missfärgning förekom som fick juryn att faktiskt tycka illa om bilden, vilket ju är positivt i denna tävling. Dessvärre var bilden både skarp och rätt exponerad, vilket drar ner poängen. Bilden illustrerade en blodutgjutning och var avsedd för någon form av dokumentation avseende en yrkesskada då fotografen händigt nog ”trillat på arslet”, dessvärre fick vi sedan reda på att man inte själv tagit bilden, vilket annars hade fått oss att höja ögonbrynen i djup beundran över personens akrobatiska förmåga.
På tredje plats såg vi en typisk festbild. Ambitiöst utskriven i A4 och med en fin blandning av både skakningsoskärpa och rörelseoskärpa. Man fick genast klart för sig att fotografen hade styrkt sig med alkoholhaltiga drycker och troligen var gladare i hågen än resterande sällskap, som i och för sig såg ut att vara väldigt glada. Ett rejält gulstick höjer betyget men exponeringen låg helt rätt vilket då drar ner betyget i motsvarande grad. Alltså räcker det inte till en seger i denna svåra tävling.
På andra plats har vi då ett porträtt av en ung man, behagligt dold bakom någon mörk yta. Juryn fick för sig att fotografen varit lite blyg och smygfotograferat mannen på bilden, alltså stått bakom något utstickande föremål som då dessbättre döljer motivet till knappt hälften. Ungefär en tredjedel av bilden var i princip svart och trots det lilla formatet så är inte bilden skarp. Att dessutom modellens ena öga, det som nästan är i skärpa, är stängt förhöjer naturligtvis bildens negativa kvalitet.
Då till den sämsta bilden som därmed koras som vinnare i året tävling. EN 10 x 15 cm bild där vänstra halvas döljs av något i total oskärpa. Motivet i övrigt, alltså högra halvan är inte heller skarpt men där är det nog mest beroende på motivets hastighet som inte överensstämmer med fotografens hastighet (eller skall vi säga långsamhet?) Man kan ana att det är ett försök till panorering som total misslyckats, bra, precis som det skall vara i denna tävling. Övre högra hörnet är totalt utfrätt vilket också det är behagligt dåligt. Kan meddela att den utskrivna bilden juryn hade att bedöma var ännu sämre än det digitala original ni nu ser. Rent kompositionsmässigt så är detta något av det sämsta juryn har sett, man kan leta efter linjer, trianglar och gyllene snitt så länge man orkar utan resultat, om man bortser från den ”linjen” som delar bilden vertikalt i två halvor. Den högra halvan består av en hund i total oskärpa och den vänstra halvan består av något föremål som troligen inte ens hör dit. En totalt värdelös skildring av en hund som inte ens husse/matte kan vara nöjd med. Om det skall vara en springerspaniel så rekommenderas kortare slutartid eller bättre kondition hos fotografen.
Vi fick senare reda på att kameraremmen hade ramlat ner framför linsen. Och mycket riktigt så var avsikten att panorera. Vi skulle då få se hundens öron fladdra på grund av den höga hastigheten i kombination med ett skuttande. Detta framgår absolut inte av bilden vilket gör den till en värdig segrare. Bilden är med stolthet tagen av Claes Löwdahl.
Ordförande i den enväldige enmansjuryn Steen Stavnshøj