Årets sämsta bild 2018
Årets julavslutning firades för första gången på Nordic Sea Winey i Simrishamn, en god middag i glada vänners lag. Denna gång hade alla möjlighet att ta med sig sin ”bättre” hälft, i mån av tillgång. Så vi var i runda slängar 25 personer som lät oss väl smaka av härligheterna.
Kvällen evenemang fortsatte helt traditionsenligt med årets absolut svåraste tävling, och även helt traditionsenligt, så var undertecknad enväldig domare. Nämnas bör att domaren var väldigt förkyld och hes, men den kritiska blicken saknades ändå inte. Däremot var kommentarerna kanske lite mer sparsmakade av nämnd orsak.
I år deltog bara sex bidrag! Beror det på att alla har blivit bättre fotografer så man helt enkelt inte känner sig kvalificerad att tävla? Knappast! Många påstod att dom aldrig tar dåliga bilder… Men som vi alla vet så är det ju att ”fara med osanning”, men nu är det jul så vi låter det passera.
Av de sex inlämnade bidragen så visade det sig som vanligt att en del bidrag var alldeles för bra för att kunna placera sig i denna oerhört svåra och tuffa tävling. Kom ihåg att vi här eftersöker dåliga bilder. Kraven är höga, det funkar inte med ett helt enfärgat papper, det måste ju finnas åtminstone en antydan till bild. Vi vill se misslyckade bilder, ju värre ju bättre.
Det första bidraget som ”ratades” var en vacker avbildning av ett tillskrynklat papper som i sin tur var en bild av något okänt föremål, dessvärre blev bilden alldeles för bra, rent av vacker. Fotografen hade ansträngt sig för att i görligaste mån misshaga domaren, vilket ju i sig är det samma som pluspoäng i detta sammanhang. Men trots sitt idoga arbete så blev inte bilden tillräckligt dålig.
Sedan fick vi se en bild på interiören av en rälsbuss, skakningsoskärpa gjorde bilden väldigt suddig och kompositionen var inte heller något att skryta med. men domaren. som ju är tågnörd, fann ändå ett visst behag i att tita på en järnvägsrelaterad bild så den blev följaktligen ratad. Bara det syns att det handlar om järnväg så kan man glömma att domaren skall ogilla bilden, därför inte sagt att domaren inte har sett bättre bilder på temat, han plåtar ju själv oftast järnvägsbilder…
En annan skildrade försvarsmaktens ”julgransflygning”. En kontrastlös bild, flygplanen stod grå mot en grå himmel, kraftig skakningsoskärpa men dessvärre ganska välkomponerad (om än dåligt utförd), vi börjar närma oss riktigt dåliga bilder…
En konsertbild med endast bortvända personer medförde viss kritik av domaren (kom ihåg ju värre kritik ju bättre i denna tävling). Fotografen försökte misshaga domaren med förgrundsoskärpa, en sak som alla vet ogillas av sagda domare. Men det räckte inte, man kunde ju fortfarande se vad det var som skildrades, alltså en konsert. Förmodligen en av sommarens tråkigaste, men ändå en konsert. Nej sämre kan vi…
Nästa bild visade sig vara tagen av vinnaren från 2015, tillika grafiker. Därför inte sagt att han normalt tar dåliga bilder, men han har sinne för komposition och även den inlämnade bilden avslöjade en viss tanke. Inte för att man överhuvudtaget kunde se vilken tanke som fotografen avsåg, så fanns det ju en tanke.
Och ja, det var en väldigt dålig bild, ett par färgade fält på en annars vit bakgrund, inget att skriva hem om, men det fanns en ännu sämre bild, även om det var tight i upploppet. Möjligen skulle man kunna säga att det egentligen kunde bli en delad förstaplats men så skall det inte vara här tycker domaren, enväldig och enfaldig som han är.
Årets absolut sämsta bild visar en smutsbrun/smutsgul yta med ringa antydan till komposition, en kurva delar bilden i två delar, övre vänstra fjärdedelen är smutsbrun och resterande bild, med ett undantag, visar en smutsgul yta, ingen teckning eller skärpa som kan antyda vilket motiv som skildras. Undantaget för de smutsiga fälten är en ljusblå fläck. Den fläcken avslöjar inte ett dyft om vad vi här ser. Bilden är föredömligt utskriven på högvärdigt 80 grams kopieringspapper, all möda har sparats, man har inte ens orkat skära bort de två vita överskjutande delarna av pappret. Dessutom är hela utskriften en aning sned. Så man kan verkligen säga att fotografen ansträngt sig för att misshaga domaren. Alltså precis det man skall i denna tävling.
Vi fick senare en förklaring av alla bilder och det gör en ju bekymrad, vad håller man på med i denna fotoklubb?
Vinnaren hade plåtat rakt ner i en toalettstol, jag är lite orolig för valet av motiv, men det skall jag inte döma om. Mona Nielsen avgick med den hedervärda segern, det blev ingen ”Rifo varning” skall tilläggas.
Ordförande i den enväldige enmansjuryn
Steen Stavnshøj