Sämsta bild 2015
Återigen så avslutas klubbåret med den absolut svåraste tävlingen, ”Årets Sämsta Bild”.

Och återigen så hade undertecknad nöjet att vara enväldig domare.

Det kom in ganska många bilder till tävlingen, och som vanligt så fanns det ett antal som direkt kunde diskvalificeras eftersom de var alldeles för bra. Det fanns till och med ett par tre bilder som i princip hade platsat i årets RIFO-tävling. Här tänker jag på de två som alltså kom sist i tävlingen, båda väldigt oskarpa men på ett mycket behagligt sätt. Två bilder som i princip byggde på samma tema, den ena i grönt, den andre i rött, men båda fantastiskt fina bilder. Det duger ju inte i detta sammanhang.

Längre upp på listan kom ett par bilder som i princip var ganska dåliga men ju längre tid man betraktade bilderna, desto bättre blev de. Med andra ord så lönar det sig att göra bilder som inte är helt självklara, om domaren behöver fundera och kanske använda sin fantasi så kommer bilden att stiga i graderna och alltså dömas ut från tävlingen.

Nu närmar vi oss övre hälften och då handlar det om ”vådaskott”. Bilder där motivet behagat flytta på sig precis när fotografen beslutar sig för att pressa ner avtryckaren. Här ser vi exempel på det man skulle kunna tro är en hund och en annan bild visar något som domaren betraktade som en suddig katt gömd av ett skakigt möblemang.

På väg ner till topplaceringen ser vi bilder föreställande allt mellan julgranar och kranium. Det gemensamma med dessa bilder var att alla var ganska dåliga, vissa kraftigt underexponerade, andra rejält överexponerade. Suddiga och felaktigt beskurna. Allt enligt den enväldige domarens åsikt naturligtvis.

Slutligen presenterades vinnarbilden, alltså den sämsta bilden. Låt mig beskriva den. Först måste man ju förstå att domaren naturligtvis hade vänt bilden upp och ner under sin bedömning. Att detta gjordes beror på att den var bäst så, men fortfarande väldigt dålig. Nå, bilden beskrivs nu rättvänd. En stor tom yta upptar tre fjärdedelar av bildytan. Denna yta är svagt gulaktig, så där obehagligt blek. Motivet befinner sig i vänstra kanten av bilden och är i total oskärpa. Inte bara fel-fokuserad utan även skakningsoskärpa. Motivet består i sin tur av två fält, det nedre i en brunaktig ton, det övre i en blå ton. Ingen utom fotografen kan ens med god vilja säga vad bilden föreställer. Nu är det ju inte alltid man måste kunna se vad en bild föreställer (snarare tvärtom) men då kanske den skall ha en eller annan form för konstnärlig utstrålning, och även det saknades i denna bild. I sanning en helt värdelös bild och en värdig vinnare.

Äran för skapandet av denna bild tillfaller klubbens erkända konstnär och grafiker, Carl-Johan Blomqvist.

Ordförande i den enväldige enmansjuryn

Steen Stavnshøj